anticipation.blogg.se

Jag vet inte men jag kan vara både känslomässigt laddad alltid eller så är det bara så att jag är jävligt blödig. Jag vet inte alls varför eller hur det kommer sig att jag nu på sistone har börjat gråta för ingenting. Det är jobbigt, inte lite jobbigt utan fruktansvärt jobbigt. Ju mer jag tänker på att jag ska sluta gråta ju mer gråter jag när jag väl börjat. Ibland kan det till och med vara så att jag gråter från och till i flera timmar bara för att jag alltid kommer tillbaka till samma sak i tankarna. Jag vill inte men så är det. Kalla mig svag, kalla mig klen, kalla mig vad du vill men det hjälper inte ett skvatt för det.

Jag hade en sån här period när jag var yngre, si så där när jag var 7-8 år gammal. Nu undrar jag hur jag gjorde då för att komma över det. Jag har mina egna teorier varför det har kommit tillbaka. Det har hänt så väldigt mycket under kort tid, ända sedan studenten egentligen så har allt rullat på framåt. Fick ett två månaders kontrakt på Gekås som kassörska, sedan fick jag en fast anställning på RM med firmabil och grejer. Kändes fantastiskt. Blev kär och tillsammans med världens bästa pojk. Flyttade två månader efter hemifrån och fyra dagar senare kom Krystian och gjorde mig sällskap enda sedan dess har han varit kvar. Min teori är att alla dessa stora sakerna plus små saker så som att några enstaka vänner har vänt mig ryggen trots att jag har försökt och försökt att få ihop en tid när vi kan ses och inte fått någon respons tillbaka överhuvudtaget. I alla fall allt detta tillsammans har kommit ifatt i min hjärna nu och jag är känslomässig laddad alltid, tjugofyra sju.

Nattinatt!

Namnet på min blogg är egentligen inget större påhitt än som så att min häst heter Anticipation i stamboken inom svensk travsport. Jag själv kallar henne Alice och innan jag köpte henne kallades hon Tess. Inget illa menat till hennes förra ägare men tycker inte de va alls fint så ändrade och hon lyssnar faktiskt på Alice så då får de va så.

Jag köpte henne för ca 3 månader sedan nu och allt går framåt. Hon var väldigt mager, inte så mager att revbenen syntes men det märktes att hennes kompisar i hagen tog en del mat från henne, hon hade inga muskler och var inte riden alls mycket överhuvudtaget kan jag tänka mig. Hon har ätit upp sig och fått muskler, helt fantastiskt. Det enda som är nu är att hon verkar ha tröttnat på att bli riden, hon har ingen som helst iver i skritten men i traven och galoppen går de bra. Har fått lite tips från stalltjejs blogg så får se om det går vägen. Värmen har säkerligen gjort sitt också lite i sommar men lite framåtbjudning skadar inte.

Tillbaka till namnet och bloggen. Bloggen kommer att handla om mitt vardagsliv. Dvs, kärleken, hästarna, vännerna, jobbet och allt däremellan. Hoppas detta kommer att bli bra.