ingen vill veta vart du köpt din tröja
Mobbning känns det som att det är de många som har blivit utsatta för, det finns väldigt många i alla fall. Jag är en av dem. Trivdes aldrig riktigt i gundskolan. Kändes som att de snackade skit om mig. Var aldrig den där tjejen som alla ville vara med, snarare tvärtom. Hade en nära vän och när hon var sjuk så satt jag hellre för mig själv än att va med de som jag visste inte tyckte om mig. Blev utbytt lite då och då men som de var då så kom hon alltid tillbaka.
Högstadiet var inte bättre. Skolan gjorde först och främst fel med att bara gå efter syskonval och inte efter kompisval också. Från en klass med nio tjejer, sätter de två tjejer i en klass, (jag var en av dem) en annan tjej hamnade i ett annat hus och resten av klassen hamnade i samma hus. Hur i helvete tänkte dem där?! I alla fall, jag fick inte direkt några kompisar i den klassen, tjejen jag hamnade i samma klass med var inte som jag. Absolut inte. Hon var en stadstjej, jag var en hästtjej. Där var två hästtjejer i klassen men de var kompisar sen innan och de ville inte riktigt släppa in mig i deras gäng. En dag gick det för långt. Eftersom jag inte var med i innegänget men ändå hade fått uppfattning om att jag fick vara med dem så följde jag med dem på rasterna. En rast sa de; "Kan du sluta följa efter oss?! Vi vill inte ha med dig!" En sån grej får en verkligen inte att bli peppad på livet. Visst de kanske var ärliga mot mig men de gav mig aldrig någon chans att få vara med heller. Jag bytte klass i början av nästa termin. Då blev det bättre då min kompis från grundskolan gick i den klassen, men det blev inte så att innetjejerna såg en precis. Men men, man kan inte få allt här i livet.
Gymnasiet var en klass för sig. Jag var helt plötsligt en av de som några i alla fall ville umgås med. Folk såg mig. De första dagarna var givetvis inte de dagarna man älskade men de var de som gjorde att man fick några vänner. En av tjejerna blev sjuk efter första dagen och var borta några dagar. Jag pratade med henne första dagen och såg några dagar senare att hon inte fick åka med bussen för att hon inte hade något busskort. Så jag gick med henne till skolan istället för att ta bussen. Sen flöt de på, vi blev några stycken som umgicks. Jag bytade dock klass en gång till. Elektrikerlinjen var inget för mig, eller de hade säkert varit de om man faktiskt hade fått praktik som skolan utlovad. Bytte till målerilinjen i vilket fall. Är fast anställd i det yrket idag så jag ångrar inte att jag gjorde de. Vi var tre tjejer i den klassen som umgicks. Lite senare fick vi sällskap av två tjejer till från bygglinjen. Vi blev ganska tajta. Men några blev osams och sista året blev skit. Jag vet att jag gjorde lite av de jag själv hade blivit utsatt för och det ångrar jag idag. Det vill jag lova!
I vilket fall så känns det inte som att de spelar någon som helst roll idag. Faktiskt. Vi fem tjejer som umgicks i skolan vi pratar inte med varandra. Inte vad jag vet något om i alla fall. Tappade två av dem direkt efter studenten. Vi tre som var kvar vi festade i stort sett hela sommaren tillsammans sen fick jag jobb på Gekås och då förändrades allt. Då försvann en till. Hon fick också jobb för den delen så det känns som att de var lite de som var dumt. Vi hade inte tid att ses och sen dog allt ut. Den sista försvann i år. Hon misstolkade mig, jag misstolkade henne och hon skyller säkert på min pojkvänn. Han har inget med saken att göra överhuvudtaget. Allting har alltid handlat om att vara ärlig och det har jag alltid varit. Även fast sanningen har svikit mig och svidit riktigt jävla mycket så kan jag med handen på hjärtat säg att jag alltid var ärligt. Oavsett vad jag har sagt så har jag åtminstone varit ärlig!
