anticipation.blogg.se

Jag är trött på människor, jag är trött på hur de beter sig, jag är trött på hur de kan säga en sak och mena en helt annan, jag är trött på att de ens orkar bry sig om vad alla andra gör och jag är speciellt trött på de människor som lägger sig i utan en minsta anledning till att göra det.

Jag tror att om vi som är dagens ungdomar idag hade vuxit upp när våra föräldrar växte upp, dvs mellan 60-80 talet. En del av dem hänger med i teknikens utveckling så som med iPhone, iPad, facebook, twitter mm men andra nöjer sig med att ha en mobiltelefon som fungerar att ringa på och kanske skicka iväg ett sms om det skulle vara nödvändigt. Grejen är att de vågar ringa. De gömmer sig inte bakom knapptryckningarna på telefonen eller datorn. De slår telefonnummret och ringer.

Dagens ungdom (inklusive mig själv) skickar hellre ett mejl, ett sms eller ber någon annan ringa bara för att vi inte vågar. Jag har aldrig tyckt om att ringa till sådana viktiga personer som jag kommer att träffa för något viktigt men som jag inte känner över huvudtaget. Sådana samtal är värst. Sen som att ringa till något företag och klaga på en faktura eller ringa och fråga om en sak är inga större problem. Inte för mig iallafall men jag vet folk som inte tycker det är kul alls.

Dagens ungdom gömmer sig bakom dagens teknik och det kommer till slut att sluta med att ingen kan prata om tekniken ska fortsätta som den gör. Mejl och sms går visserligen mycket snabbare än ett telefonsamtal där du måste sitta i kö osv. Men det blir att folk till slut blir folkskygga, de vågar inte stå för det de skriver. "Det är ju ändå bara skrivna ord". Jag har lärt mig att jag tror inte på folk som säger en sak och menar en annan. Jag litar inte på dem för fem öre. Tack vare den här förbannade j*vla facebook så blir man sårad. Man får veta saker som gör att man egentligen bara vill lägga ner allt sådant skit och gå och lägga sig. Uppdaterar nästan aldrig på min sida och gör jag det handlar det om Alice eller något större än så. Jag har ändå varit drastisk under jul och nyår och tog bort ungefär hälften av mina facebook vänner, men det är ändå en massa skitsnack. Det enda som är är att man vill ha det här kontrollbehovet och veta vad alla andra gör. Kontrollbehovet att visa upp och berätta hur bra man har det. Folk på facebook är falska, de är någon där som de egentligen aldrig har varit. De har hittat på en ny person, en sån person de vill vara men aldrig kommer kunna bli.

Facebook kommer inte att få er att bli en bättre person. Ring en vän och gör något tillsammans och bevisa att du är du. Något annat vill man inte ha att göra med. Time to wake up, people! Inse att era skrivna ord sårar till viss del men inte alls lika mycket som när du ringer och säger dem.

Först av allt så skickar jag en varm hälsning från Playa las Americas på Teneriffa. Det har varit underbart väder och varmt hela veckan. Så vi har allt blivit lite bruna hela bunten, inklusive jag själv vilket nästan aldrig händer. Vi har varit på Siam Park, ett bad land ungefär som Skara Sommarland fast med mycket mycket fräckare rutschkanor. Vi har tittat på delfiner och valar ute på Atlanten och vi fick även bada från båten då. Det var häftigt tycker jag allt! Självklart så har vi solat, shoppat lite grann och druckit ett x antal liter alkohol. Imorgon åker vi hem och vi är alla nöjda med resan och så kommer det att bli något slags bildkollage med bilder härifrån.
Men nu tänkte jag skriva av min hjärna lite. Som vanligt tänker man alldeles för mycket och det är det jag har bloggen till, för att kunna skriva av mig det jag tänker på.

Jag kan omöjligt förstå mig på mig själv. Ena dagen längtar jag bort hemifrån, långt långt bort. Andra dagen vill jag inte åka hemifrån. Nu när vi har varit borta på Teneriffa i nästan en vecka så längtar jag hem. Hem till min säng, hem till vardagslivet, hem till Alice och hem till allt vad som hör hemma till. Grejen är att jag vet med mig att efter två eller tre dagar hemma så kommer jag längta tillbaka hit. Tillbaka till värmen, tillbaka till semestern, tillbaka till de dagarna man planerar i flera månader innan man ska åka. Jag förstår mig inte på mig själv? Är jag en myra som lever i sin myrstack i hela sitt liv och går iväg en ganska lång bit för att sen gå tillbaka till det som känns tryggt eller är jag en fågel som gärna lyfter på sina vingar och njuter av en flygtur som kan vara länge. När vintern kommer så drar man till ett varmare land för att sen komma tillbaka till våren. Tror nog att jag är mest lik en myra. Helst av allt hade det varit skönt att vara en björn, en björn som kan krypa i ide när vintern kommer och sen bara komma tillbaka till verkligheten när de blir varmt och skönt. Vet inte om min jämförelse för den bästa men i nu läget var det den bästa jag kunde komma på.

Min magkänsla säger mig att hemma är det tryggt, där ska du vara. Du kan språket du behöver inte över förklara på engelska vad det är du menar för att de inte kan förstå. Du vet hur mycket saker och ting kostar, du behöver inte räkna ut något överhuvudtaget vad som har med valuta att göra. Kort och gott, det är hemma. En del av mig vill ändå åka iväg och utforska världen. Jobba och spara pengar och sen bara dra utomlands och vara borta ett tag, det är möjligt men det är då man lämnar tryggheten med det som man har byggt upp hemma med jobb, lägenhet och för min del häst. Då kan man inte bara dra så där hux flux..

Borta bra men hemma bäst!!