Jag har haft mycket för mig sistone så jag har helt enkelt inte haft tid till att skriva något här. Jag har påbörjat att måla mammas och pappas hus, jag har fått en kortisonspruta i handleden för att jag hade någon cysta där, jag har ridit, jag har varit med min prins och köpt fälgar till hans bil osv. Behöver nog inte räkna upp allt jag har gjort, jag har varit upptagen helt enkelt.
Just nu har jag semester, en vecka har precis gått, en vecka av två. Är i Sollefteå hos Krystians bror Daniel där jag väntar på att de ska komma tillbaka ifrån Backe där de fixar det sista innan vi ska flyga hem morgon bitti. Så det är sista dagen här uppe i Norrland nu och vem vet när jag kommer tillbaka nästa gång. Sist var det ett år sedan jag var här. Tyvärr så har jag lyckats bli sjuk. Det kom över en natt och det är här för att stanna verkar det som. Jag hade feber och ont i halsen första dagen, sen andra dagen mådde jag mycket bättre men det vände och nu är jag snorig och har ont i halsen och hostar som någon slags gris. Äckligt är det! Jag har dåligt samvete, bara för att jag var sjuk och så där så bestämde sig Krystian för att skita i Fjällsjömarknan på kvällen för att va med mig i stället för jag ville inte dricka och det var nog tur det. Men jag har så fruktansvärt dåligt samvete, jag vet ju att Fjällsjömarknan är årets höjdpunkt i Backe och om man lyssnar på hur de snackar om de där så kan man nästan tro att de hellre hade ställt in julafton än Fjällsjömarknan. Allt är ju mitt fel att han missade det i år!
Krystians lille lillebror André på två och halvt år är sjukt söt, han springer omkring och ropar efter Kiki och Jebecka. Sen när man ska ut och han inte ska med så kommer han och ska kramas oftast iaf. Sen när han är med mig och Krystian skrattar han nästan hela tiden så han knappt får någon luft, det är rätt så kul att se faktiskt. Synd bara att han inte var med oss i Sollefteå igår, här var barnens dag och här var massa seriefigurer som gick parad och stora shirehästar. Sjukt stora och maffiga! Det är härligt att se sånna stora djur vara så snälla, speciellt mot barn.
Jag saknar Alice! En vecka ifrån henne känns väldigt lång tid. Hos Alice kan man alltid vara hur länge man önskar, jag vet att hon ta hand om mig. Hon rår om min själ. Jag funderar på att ställa upp i Ridtravartävling i augusti. Det är dock i dressyr och det är inte riktigt min starka sida. Men ett skrittprogram skulle jag nog klara av att ta mig igenom. Det hade varit mycket lärorikt iaf. Måste diskutera saken med Krystian, transporten måste ju vara klar tills dess isf. Sen får jag nog ta hjälp av mamma att antingen sätta upp koner eller tråd för en provisorisk paddock för att kunna träna. Vi får se hur de blir. Jag vet inte än om de ens kommer att ha med den lättaste klassen på tävlingen. Men det återstår att se. Snart är jag hemma och kan börja träna iaf.
Tjingeling!
