känslomässigt laddad tjugofyra sju eller bara blödig
Jag vet inte men jag kan vara både känslomässigt laddad alltid eller så är det bara så att jag är jävligt blödig. Jag vet inte alls varför eller hur det kommer sig att jag nu på sistone har börjat gråta för ingenting. Det är jobbigt, inte lite jobbigt utan fruktansvärt jobbigt. Ju mer jag tänker på att jag ska sluta gråta ju mer gråter jag när jag väl börjat. Ibland kan det till och med vara så att jag gråter från och till i flera timmar bara för att jag alltid kommer tillbaka till samma sak i tankarna. Jag vill inte men så är det. Kalla mig svag, kalla mig klen, kalla mig vad du vill men det hjälper inte ett skvatt för det.
Jag hade en sån här period när jag var yngre, si så där när jag var 7-8 år gammal. Nu undrar jag hur jag gjorde då för att komma över det. Jag har mina egna teorier varför det har kommit tillbaka. Det har hänt så väldigt mycket under kort tid, ända sedan studenten egentligen så har allt rullat på framåt. Fick ett två månaders kontrakt på Gekås som kassörska, sedan fick jag en fast anställning på RM med firmabil och grejer. Kändes fantastiskt. Blev kär och tillsammans med världens bästa pojk. Flyttade två månader efter hemifrån och fyra dagar senare kom Krystian och gjorde mig sällskap enda sedan dess har han varit kvar. Min teori är att alla dessa stora sakerna plus små saker så som att några enstaka vänner har vänt mig ryggen trots att jag har försökt och försökt att få ihop en tid när vi kan ses och inte fått någon respons tillbaka överhuvudtaget. I alla fall allt detta tillsammans har kommit ifatt i min hjärna nu och jag är känslomässig laddad alltid, tjugofyra sju.
Nattinatt!
