när man var liten så lekte man varje dag
Ibland när man tänker tillbaka på sitt liv så saknar man det som var, inte så mycket att man skulle vilja ha alltihop tillbaka men tillräckligt mycket för att ägna tankarna åt det. Ska jag gå tillbaka till hur mitt liv var för lite mer än ett år sedan så vill jag inte ha exakt allt tillbaka men en del. Det enda som betydde något då var att festa. Vi umgicks inte ofta annars, men där var några personer som betydde jätte mycket för mig då och som har tappat sin roll själv hos mig. De har själv raderat sig från mitt liv.
Ska vi gå ännu längre tillbaka till när man var liten så var livet underbart. Man oroade sig för dagens problem i mina fall var det ofta om jag hade fått leka häst på dagis eller om jag hade fått äta glass någon gång under dagen. Jag var helt galen i glass när jag var liten, det är jag fortfarande men inte alls i samma mängd. Jag måste säg att jag avundas barn'a!
Jag har egentligen aldrig haft massor av kompisar, aldrig! Jag har väl egentligen vart den där ensamvargen som bara hade en eller två nära vänner. Var mina bästa vänner i skolan sjuka så vägrade jag äta i matsalen, jag vägrade sitta själv och jag kände aldrig att jag var välkommen att sitta med någon annan. Jag var nog den där töntiga och lite små fula tjejen som var blyg och som inte gjorde så mycket väsen av sig. Jag blev orättvist behandlad av båda lärare och klasskamrater. Jag kan inte säga att jag har kvar någon av mina närmre kompisar från skolan, inte från någon tid alls sen jag gick i skolan. De vänner jag har nu har jag träffat utanför skolan, och det känns som att det är det som är grejen för mig. Det är dem som jag har haft kvar längst också. Och det känns bra!
